det var riktigt länge sedan allt kändes såhär. meningslöst, hopplöst. ingenting är roligt, verkligen ingenting. igår skulle jag röja i skrubben lite och fann mig sedan att gå igenom alla mina kläder jag fått lägga undan. tre flyttkartonger med kläder jag inte får på mig längre.

idag tog jag mig inte till terapin heller. det fortsätter ramla in räkningar från uteblivet besök trots att jag ringer återbud. från och med nu ska jag göra anteckningar i almanackan så jag vet när de har rätt att kräva den summan, som det är nu vet jag knappt vilken dag det är.

sambon dras ner av mitt mående, vilket gör att jag får dåligt samvete för att jag ens existerar och det leder till att jag mår ännu sämre och så går den onda cirkeln runt. tanken att alla skulle få det bättre om jag försvann dunkar i skallen, fast jag vet att det inte är så.

tror jag tappat bort mig själv rejält.. 

när det var dags att släcka satt jag och sambon i köket med tända ljus, drack te och spelade kort. efter det tog vi en liten promenad, jag var nyfiken på hur det skulle se ut i vårat område när det var nedsläckt.

tji fick jag! det var bara några enstaka ställen som var nedsläckta, och jag såg bara två hushåll med tända ljus, vilket betyder att där det var helt mörkt kunde folk lika gärna inte vara hemma.

det skrämmer mig verkligen hur lite vissa bryr sig. en enda timme, för att visa att man bryr sig om vart planeten är på väg, är så jävla lite att begära! det som skrämmer mig ännu mer är att många av de jag känner, både vänner och släkt, säkert är någon av dem som inte släckte. och tyvärr, jag tycker ni är sämre människor för det. sen är ju det bara min åsikt. ni är säkerligen bra människor på så många fler sätt. (och för att undvika missförstånd påstår jag inte att jag är felfri, det finns nog plats för många förändringar här med!)

detta skulle kunna bli ett långt inlägg, om klagomål på folk som inte sopsorterar och har dåliga ursäkter som att de har långt till sorteringsställen osv. men jag stoppar här, min åsikt är ganska klar. jag kan göra skillnad. en väldigt liten skillnad i sammanhanget, men en väldigt stor om jag påverkar andra att följa bra exempel eller plussar ihop mig med andra som också gör en liten skillnad.

vaknade med samma migrän i morse. var dock klok nog att stanna hemma idag istället så nu är det bättre. inga uppkastningar eller yrselanfall. najsbajs.

fast dagen är ändå förgiftad av mitt otroligt dåliga humör. vetefan vad det kommer ifrån, men jag är arg/ledsen/uppgiven/irreterad på allt och alla.

idag är en watch out for tha larv-dag med andra ord.  

som de flesta år (förutom 18 och 20 ^^) känner jag ingen skillnad när jag fyller. det jag tycker är roligast är att man får en anledning att bjuda hem vänner och släktingar. i år blev det dock inget storfirande, för det första kan jag inte äta det mesta för den satans gallblåsan och sen orkade jag inte riktigt. det blev kladdkaka med vaniljvisp, havreflarn och syltkakor (jag festade till dem iaf, de fick bli knallgröna av karamellfärg ^^). det räckte mer än väl.

särskilt som i stort sett ingen kunde komma, haha. fast det var mysigt ändå. fia kom förbi, sedan moster bodil, kusinerna bella, petter och jesper samt lilla mormor (min mormor måste vara världens sötaste!). mammas bil läckte kylarvätska, syrran hade kräkts så hon fick faktiskt inte komma utifall hon skulle smitta ner oss med något, morfar är allergisk mot våra katter, en moster var på åland (fast hon ringde och grattade från båten, full, haha!), en annan moster hade varit på melodifestivalen så hon hann inte hem, sandra var sjuk, dennis var lite utpumpad och melissa bor långt bort och är ganska inkapabel till att ens röra sig hemma ^^

men som sagt, det var väldigt trevligt ändå :)

idag vaknade jag med migrän. försökte ändå mig på att ta tag i dagen, men när jag suttit på bussen till sjukgymnasten var jag förutom åksjuk, så plågad av gallstenssmärtor att jag fick pilla i mig smärtstillande. efter 5 minuter inne hos sjukgymnasten var jag tvungen att gå. kallsvettades och mådde så jääävla illa. vi bokade en ny tid innan jag började vandra hem. tänkte att det var bättre att gå hem i frisk luft än att sätta mig på en buss. det var nog klokt, annars hade jag kräkts på bussen istället. nu blev det iaf ute i naturen.

sambon kom och mötte mig ungefär halvvägs och ledde mig hem, bäddade ner mig med hink bredvid sängen, kall handduk på pannan och låg och kliade mig på ryggen tills han själv lyckades somna. själv låg jag i halvvaken dvala och drömde skumma saker.

har fått några illamåendevågor på eftermiddagen/kvällen med, men jag hoppas det bara var migränen som fick mig att må så dåligt. brukar få massa illamående som bieffekt från morfinet, men inte såhär. uschanbuschan.

jaja, ska bädda ner mig nu innan sambon hinner somna. lite kvällsgos vill jag ha! 

besöket hos sjukgymnasten idag var mycket mer givande än jag väntat! mina erfarenheter av sjukvård/psykvård är inte direkt de bästa, så när jag nu blev tagen på allvar blev jag riktigt förvånad. han jag träffade var avslappnad och jättetrevlig, vilket var en bra tillgång, särskilt när jag fick gå modevisning utan byxor för att han skulle se hur jag rör knäna när jag går, samt massa klämmande och kännande på ben och höfter följt av massa knasiga övningar.

måste ju dock erkänna att det kändes lite skumt när han skulle kika på mina knän från alla håll och kanter, och stod på huk bakom mig. liksom, med min röv rakt i fejjan, haha. iaf så hade jag tydligen fina och friska knän, men problemet består ju, jag får ont i dom.

ska tillbaka redan på måndag och då ska vi lägga upp ett träningsschema. han kommer vara med mig ett par ggr i gymmet där, och sedan får jag fortsätta träna där så ofta vi bestämmer, men att han följer upp lite då och då för att se framsteg.

när vi var klara kände jag för en promenad så jag gick hem från sjukhuset. ingen jättelång sträcka, men bara att jag gjorde det (ensam dessutom!) känns som ett stort framsteg :)

imorgon kommer målaren. horray! dock är det samma karl som tapetserade åt oss förra året. han verkade ju jättetrevlig och allt sånt där, tills det hände en grej. jag kom upp i sovrummet och såg att balkongdörren stod öppen. vid det laget hade inte hela balkongen nätats så katterna kunde ju rymma hur lätt som helst. efter att ha stängt dörren och kontrollerat att alla katter var inne gick jag och sa till vänligt att han tyvärr inte kunde vädra, då katterna kunde hoppa ut och försöka flyga. då blånekade han till att ha öppnat dörren. "nej, jag har inte öppnat dörren. det måste någon av er ha gjort."

efter det ville jag bara slå in skallen på honom varje dag han var här och jobbade. både jag och sambon pustade ut när arbetet var färdigt. liksom, varför inte bara be om ursäkt för att ha öppnat dörren?

ja, jag kommer ju hålla ögonen öppna så länge han är i tvättstugan och målar så han inte öppnar nånstans. nu ska han ju till och med vara på bottenvåningen.

annars har dagen varit rätt okej. fick skjuts av mamma till willys för att handla lite smått, färskvaror och så. lite smått gick på 500 spänn. det är dyrt med mat. men ja, så länge inget onödigt handlas så anser jag ändå att matpengar är väl investerade pengar.

i övrigt klickar mitt ena lårfäste när jag går. får väl skylla mig själv, var ute och gick över 2 timmar igår >.< obehagligt, men kan nog stå ut. ska dock hålla mig till kortare promenader tills jag vet hur mina knän och leder ska hanteras på bästa vis. det får jag veta på onsdag hos sjukgymnasten.

höjdpunkten idag var när jag fick veta att boken jag köpt åt melissas freja på bokrean inte blev en dublett av något hon hade. älskar att ge bort uppskattade presenter! :)

jag tror vi ropade hej lite för tidigt. när jag ringde och undrade varför vi väntat ett år på att få tvättstugan rustad kom de ju redan nästa dag och började sätta igång. det var den 24 februari.

de fick upp golv och väggmattor. förra tisdagen var de här med en ny tvättbänk och sa att de beställt en duschvägg och att en målare skulle komma och fixa en av väggarna där det inte gick att sätta våttapet.

vi har väntat.

och varje kväll undrat om vi ska vakna av dörrklockan före halv 8 morgonen därpå, för några besked har vi inte fått.

ringde nyss och ifrågasatte, ingen visste någonting, så det skulle kollas upp och sedan ska jag bli uppringd. att man ens ska behöva ringa och tjata om sådant här är så jävla typiskt allt som har med sandvikenhus att göra.

dessutom har de monterat fast tvättbänken som står intill väggen som ska målas. liksom.. varför? nu måste de ju montera loss den igen för att kunna måla. nog för att det är mest deras problem så vill jag och sambon gärna att de blir klara så vi kan få lite ordning igen.

och nog för att jag älskar att bada badkar, men nu saknar jag att kunna ta en snabbdusch. håll tummarna för att det blir klart denna vecka åtminstone! 

lurv för hela slanten till harvey the hamster <3