Jag ska snart göra en av de största förändringarna i mitt liv, följt av en bebis ca 2 månader efter. Det vore ganska skönt om fler i min omgivning kunde vara lite mer positiva och stöttande istället för att tjura och vara negativa. Det kommer ju automatiskt bli så att de som ger mig stöd är de jag vänder mig till när det blir jobbigt, för det KOMMER bli jobbigt. Besviken är väl rätt ord som passar på vissa. Så, gnällstunden är över.

Haft en skön helg med sambon. Åt lösgodis igår för första gången på jag vet inte hur länge. Det var gott, men det är sjukt vad mitt sockersug och allt annat sug helt plötsligt är icke-existerande. Hoppas det håller i sig efter graviditeten oxå!
Dock har jag lite svårt att anpassa mig till att inte vilja äta allt jag ser. Det har verkligen aldrig hänt förut utan ansträngning. Mat har alltid varit ett problem även om jag kommit tillrätta med det på senare år. Det är faktiskt gott med lagom mycket, det blir inte godare ju mer jag äter.

Och te är gott igen! Har nästan under alla 27 veckor som gått inte varit sugen alls. Det har varit skumt, det är ju liksom jag att älska te. Men nu så. Kryddigt chai är bäst såhär på hösten :D

Humöret svänger. Under dagarna känns flytt till Blekinge helt rätt, det är en stor grej, och jag kommer alltid ångra mig om jag inte åtminstone ger det en chans. Längtar efter att flytta från denna lägenhet som känns som en grotta med människor precis överallt åt alla håll.

Nätterna. De är värre. Då kommer ångesten och osäkerheten. "Tänk om..." är en väldigt onödig början på många tankar. Försöker kontra sådana med det enkla att "So what? Då har jag ju provat iaf!" Funkar väl lite till och från :P

Mitt i allt detta som drar energi och kraft är graviditeten mer påtagande för var dag. Därför har jag verkligen inte mycket övers för annat som drar onödigt mycket energi. Försöker att lägga min tid på de som bryr sig och är nära, känns väldigt viktigt nu innan vi flyttar :)

Hur jag ska hinna allt detta på 5-6 veckor är en annan sak, samtidigt som allt ska rensas, packas och vissa saker skänkas bort.

För tillfället tänker jag ge mig hän åt känslan av spänning över att flytta närmare 70 mil, till ett nytt landskap och en ny stad. Det kan ju faktiskt bli hur bra som helst!

Jag ska snart flytta tvärsöver halva landet. Det jag legat sömnlös över nu framåt tidiga morgontimmar är att mitt barn inte kommer kunna uttala bokstaven "R". Hahaha.