idag gjorde sambon och jag vårat första biobesök tillsammans. jag vet, jag vet. det är skandal. vi har snart varit tillsammans i ett år. bio är det man brukar göra ihop i början, då kan man umgås utan att prata, och kanske möts händerna i popcorn-kartongen.

vi visste inte riktigt vad det var för filmer som gick, och upptäckte sedan att det inte var någon sån där "wow, den måste jag se!" tillgänglig. spiderwick verkade dock mysig. ett bra val :) ni som är som jag och älskar att falla in i drömvärldar med små söta varelser bör ge den en chans. 

det pinsammaste var nog när vi kom in, gick och letade efter våra platser när reklamen redan kommit igång. efter en stund visade det sig att det var helt fel salong. då skämdes larven!

väl i rätt salong, på rätt platser var det jättemys. popcorn, bio och mys. 

bra lördag!

dagen började med migrän. igen. jag hatar att eva skulle ta det där jävla äpplet! jag antar att det är ärftligt eftersom mamma har samma problem. migrän några dagar varje månad, i samband med lingonveckan.

mot eftermiddagen la den sig litegrann, tillräckligt för att jag och sambon skulle ta oss iväg till valbo. den ligger fortfarande och smyger i bakhuvudet, anstränger jag mig för mycket kommer det tillbaka.  

hursomhelst hade vi riktigt mysigt, var nog en av de bästa dagarna tillsammans på rätt länge. dessutom köpte robert ett nytt spel till ps2, efter det var han glad som ett barn efter fiskdammen.

sen blev det tacos. just nu känns det som jag rullar när jag tar mig framåt (mer än i vanliga fall). gott var det iaf!

det blev verkligen jättestor skillnad i vardagsrummet med de nya tapeterna. känns inte som samma rum! sen när vi kan våga ha soffan framme utan att oroa oss för att dum-opus ska kissa där kommer det bli übermysigt :)

nästa vecka är det dags för alla tre rum på övervåningen. jobbigt att tömma, men det kommer bli så fint. just nu har vi i stort sett vita tapeter i alla rummen, det är inte direkt stimulerande att se på. 

annars har jag absolut inget att skriva om känns det som. det är tomt i huvudet just nu, inget som direkt vill ut i ord. så det får bli punkt här. punkt.

idag är det äntligen påbörjat. det kommer bli så fint när det är klart! strunt i att jag måste gå upp före 7 hela denna vecka och lite av nästa. strunt i att det tar lite extra tid för att de gamla tapeterna är strukturtapeter. strunt i att vi fick vänta längre än vi skulle behövt. strunt i att de tapeter vi valt inte fanns och vi fick välja om allt.

det ska bara bli så skönt att få det klart, då kan vi på allvar börja inreda och köpa nya saker (i den mån vi har råd iofs).

övrigt då. gruppterapi idag. är allt annat än taggad att gå dit. kanske extra viktigt att jag just därför tar mig dit. lite nedåtperiod på väg tror jag. bläh!

jag måste erkänna att jag inte trodde det skulle vara såhär problematiskt att vara utan min sambo. det går jättebra på dagarna, har fått massor gjort och bara varit ego och gjort det jag haft lust till.

kvällarna. har kanske sovit max 5 timmar på två nätter nu. jag vet att det bara är en vanesak, jag är van att ha robert bredvid mig i sängen. det är nästintill omöjligt att somna utan honom nu. när jag gick upp idag var jag verkligen ingen vacker syn. mina ögon har påsar ända ner till hakan i stort sett ^^

annars har det varit riktigt skönt att vara ensam! :) igårkväll var det tacos, lite cider och desperate housewives för hela slanten. idag vet jag inte vad jag har lust till än, ska nog måla lite iaf.

blir nog lite påskgodis också, har ett ägg mamma lämnade, plus en påse jag köpte själv. hoppas jag inte förvandlas till en godis själv, en skumbanan eller nåt ^^

förra helgen när vi höll på att städa inför födelsedagsgästerna började vår dammsugare krångla. den verkade tycka det var kul att fungera i 10 sekunder, lägga av och sen fortsätta så.

vi hade dock tur. min ena moster och hennes nya sambo hade precis köpt en ny dammsugare. så hon släpade med sin gamla. gammal är ordet. jag menar, hon är ändå rätt ung. dammsugarindustrin måste ha gått framåt rejält de senaste 10 åren. 

det är en stor tung kluns, ser ut att vara från stenåldern ungefär. men jädrar vad bra den är! strunt i att min rygg bryts av när jag ska ta mig fram med den. för den suger lika bra som jag! (haha, vad rolig jag är).

jag har varit jätteduktig på förmiddagen. har dammsugit hela huset, diskat och bäddat sängen. ska ut och plocka påskris efter lunch. får se om jag kan ha det framme med fjädrar i dock, katterna kommer ju tro att det är en rolig leksak ^^ 

nu har sambon åkt. jag har nu fyra dagar helt för mig själv att ta vara på. har inhandlat ansiktsmasker, lite god alkohol och ben&jerry-glass. ska bara vara. finnas för mig själv.

kommer säkerligen sakna robert, men det ska bli skönt att få ha lite ensamtid. förutom på nätterna. han är ju mitt lilla värmeelement ^^

igårkväll åt vi det närmaste påskmat någon av oss kommer komma tror jag. lax, potatis, majonnässås (hur sjutton stavas det?!) och ägg. påskmust såklart. det var väl äggen där som var lite påskigt kanske, och såsen.

jag är inte riktigt redo för dagen än. att gå upp halv 6 hör inte till vanligheterna kan jag säga. ska dricka upp sista teslurken och gosa ner mig med katterna och läsa ut boken jag började på i förrgår.

jag har saknat att läsa så otroligt mycket, men nu har lusten börjat komma. och jag börjar avverka böcker lite väl fort. därför älskar jag biblioteket!

det har inte hänt något speciellt idag som fått mitt humör att gå ner. jag har varit på gruppterapin och därmed också haft roligt (hur kan man annat i annas sällskap? ^^).

framåt kvällen har jag känt mig underlig, nere. som en osynlig människa som hänger på mina axlar. när syrran ställde in morgondagens förmiddagsshopping blev det för mycket. då blev jag ledsen för att jag inte kommer hinna köpa påskägg åt sambon utan hans vetskap.

helt plötsligt när jag nyss stod och kokade te började tårarna rinna. egentligen är jag inte ledsen för något speciellt. jag har faktiskt mått ganska bra idag.

stod precis och torkade tårarna och kände mig fånig när blicken hamnade på veckans annonsblad. där det står om en kille häromkring som invandrat för några år sedan när hans bror blev mördad. han går sista året på gymnasiet, har jobb och vänner. och ska nu helt plötsligt bli utvisad. polisen hade hämtat honom i hans lägenhet och han får nu sitta häktad tills utvisningen verkställs. jädrar vad det fick tårarna att spruta. vad är det för jävla samhälle vi lever i?!

jag undrar om det inte är så att jag saknar något att vara extra ledsen för personligen (fast å andra sidan har jag ju tillräckligt). eller om jag bara är extra känslosam. jag har varit med om liknande förut, att jag blir störtledsen för andras skull, kan i stort sett inte läsa tidningen i de perioderna. jag har dock aldrig lyckats klura ut varför jag blir sån här.

skönt att veta att jag iaf inte är empatilös.