Ny vecka, nya tag? Jag försöker. Men gravidbullen är i vägen vad jag än ska göra.

Ta på sig strumpor till exempel. Det måste verkligen se lika jobbigt ut som det är för häromdagen frågade sambon om han skulle hjälpa mig. Men vad fan, lite värdighet vill jag behålla. Det räcker att han får knyta mina skor och att jag kissar på mig om jag hostar för kraftigt!

Idag har varit en helt okej dag. Det går så otroligt upp och ner med måendet just nu så jag är glad för det lilla. Fick tid över på tvätttiden idag så vi har tvättat lite minityrkläder. Bakat kärleksmums tills en vän till sambon kom förbi, resten är nu i frysen till nästa besök. Lite hemmafru finns det nog i mig ändå ;)

Imorgon ska jag hämta bälte hos sjukgymnasten, så förhoppningsvis kommer jag kunna röra mig lite mer tillsammans med kryckorna. Egentligen bor vi nära centrum och parken, men tråkigt nog säger kroppen ifrån innan jag ens kommit halvvägs. Kondisen är otroligt kass just nu så jag hoppas verkligen jag ska kunna jobba upp den en aning tills förlossning nu när jag får hjälpmedel.

Dagarna känns långa och det är svårt att fylla dom med stillasittande aktiviteter. Har börjat virka en filt till lill-krypet så jag har åtminstone ett lite större projekt på gång. Men är så stressad över ekonomi och över allt vi inte har åt bebis än. Förstår inte hur det ska gå ihop allting. Eller, det kommer inte gå ihop. Min bebis kommer få leva naken och bli buren i en shoppingkasse med toapapper som blöja. Ja ja, överdrivet, men fan inte långt ifrån. Ibland undrar jag vad sjutton jag tänkte på!

Känslan när hela ens inre skriker "Du har gjort ett misstag!".

Tuff dag. Allt känns bajs och blä. Ångest från varje por.