http://lindamariie.blogg.se/2012/july/min-kropp-ar-vacker.html

Känslan igår efter ultraljudet var lite som när jag tagit första gravtestet. Vi hade en vän på besök som blev otroligt entusiastisk över att testet var positivt, medan jag och sambon satt vid köksbordet och stirrade med tomma blickar. Livsavgörande verkligen.

I bilen på väg från sjukhuset igår babblade larvmor på och var skitglad. Jag och R satt mest tysta och stirrade igen. Jag ÄR verkligen skitglad. Men jag har inte vågat tro på det eller kunnat ta in det. Det känns lite mer verkligt nu, men ändå. Det växer något levande inuti mig, det är en väldigt skum känsla. Särskilt som jag inte känt någon rörelse än. Men krypet sprattlade runt som en groda därinne, därav dålig bildkvalitét :P

Nog för att jag mått illa som en gris och fortfarande gör det mer än vad de flesta gör, men det har jag kommit på massa bra förklaringar till. Men nej. Det är på riktigt.

Snart inne i graviditetsvecka 17 och jag har fortfarande inte lyckats tro på att det inom ett halvår ska ploppas ut en bebis. Jag försöker prata om det som om jag är helt klar med vad som händer, men i ärlighetens namn är jag helt lost! Om jag kände mig som en fet ko innan detta så är det ju ingenting emot nu. Känner mig som en pluffsig pingvin ungefär, haha. Ultraljud nästa vecka, efter det känns det förhoppningsvis på riktigt ^^

Polly-valpen växer och frodas och verkar närma sig 30 kilos-strecket. Ska ta en prommis till djuraffären någon dag snart och se den exakta siffran. Svårt att keep in mind att hon fortfarande bara är just en valp, det syns liksom inte så tydligt längre.

Andra förändringar på gång, mycket ovisshet men även spänning. Skraj som tusan oxå, men det ordnar sig nog till det bästa till slut :D

http://evelinamaria.wordpress.com/2012/05/11/alltsa-forlat-mig/