Ny vecka, nya tag? Jag försöker. Men gravidbullen är i vägen vad jag än ska göra.

Ta på sig strumpor till exempel. Det måste verkligen se lika jobbigt ut som det är för häromdagen frågade sambon om han skulle hjälpa mig. Men vad fan, lite värdighet vill jag behålla. Det räcker att han får knyta mina skor och att jag kissar på mig om jag hostar för kraftigt!

Idag har varit en helt okej dag. Det går så otroligt upp och ner med måendet just nu så jag är glad för det lilla. Fick tid över på tvätttiden idag så vi har tvättat lite minityrkläder. Bakat kärleksmums tills en vän till sambon kom förbi, resten är nu i frysen till nästa besök. Lite hemmafru finns det nog i mig ändå ;)

Imorgon ska jag hämta bälte hos sjukgymnasten, så förhoppningsvis kommer jag kunna röra mig lite mer tillsammans med kryckorna. Egentligen bor vi nära centrum och parken, men tråkigt nog säger kroppen ifrån innan jag ens kommit halvvägs. Kondisen är otroligt kass just nu så jag hoppas verkligen jag ska kunna jobba upp den en aning tills förlossning nu när jag får hjälpmedel.

Dagarna känns långa och det är svårt att fylla dom med stillasittande aktiviteter. Har börjat virka en filt till lill-krypet så jag har åtminstone ett lite större projekt på gång. Men är så stressad över ekonomi och över allt vi inte har åt bebis än. Förstår inte hur det ska gå ihop allting. Eller, det kommer inte gå ihop. Min bebis kommer få leva naken och bli buren i en shoppingkasse med toapapper som blöja. Ja ja, överdrivet, men fan inte långt ifrån. Ibland undrar jag vad sjutton jag tänkte på!

Känslan när hela ens inre skriker "Du har gjort ett misstag!".

Tuff dag. Allt känns bajs och blä. Ångest från varje por.

Flytten är över. Dock har jag varit megaförkyld ända sedan vi anlände. Frossa, värmevallningar, hosta tills kräkningar, snorig. Ja, ni fattar. Dessutom kan jag inte gå utanför dörren pga smärtor i nedre rygg. Ischias troligtvis. Ska träffa min nya barnmorska imorgon, får se vad hon tror.

Med andra ord är jag fast i vår nya lägenhet. Sambon blir utskickad till affären var och varannan dag, fick i mig två stycken Ben&Jerrys förra veckan. Gott men dyrt ^^

Kan inte packa upp i tempot jag vill, eller göra mycket alls. Jag vill ut och utforska miljön i vårt nya område, gå mysiga skogspromenader med sambon och Polly. Istället är jag förvisad till soffa, säng eller stol med målarbok eller angry birds. Känns skiiiitkul! INTE.

Intensiv vecka. Eller veckor till och med. Dagarna har varit väldigt inplanerade för att hinna med saker, samt träffa släkt och vänner.

Varit och hälsat på hos larvmor med övernattning. Varit längs fina minnens kvarter i Hillevik med syrran. Tacokväll med syrran. Igår en middag med ett tiotal släktingar. Idag sista möte med terapeut och hämtat papper hos barnmorskan att ta med ner till den nya. Tokmånga tekvällar med Sandra. Ikväll kommer ett par nära vänner över för en sista mysig umgängeskväll. Och imorgon anländer sambons föräldrar och bror med flickvän i lastbil och husbil. Lördag går lasset.

Har ännu inte tagit in det hela tror jag. Känns fortfarande inte helt verkligt. Längtar tills hela grejen är över och vi är installerade i nya lägenheten. Stressad över hur djuren ska ta resan ner, samt jag själv. Särskilt som jag måste kissa var tionde minut, inte mycket plats i magen nu :P

Bebis känns också overkligt fortfarande. Det blev lite mer påtagligt när en vän fick barn bara häromdagen. Hur söt som helst!

Ska återgå till musiklyssnande. Det verkar som att Fun - Some nights är uppskattad, blir värsta breakdance i magen så fort den låten är igång ^^

Jag ska snart göra en av de största förändringarna i mitt liv, följt av en bebis ca 2 månader efter. Det vore ganska skönt om fler i min omgivning kunde vara lite mer positiva och stöttande istället för att tjura och vara negativa. Det kommer ju automatiskt bli så att de som ger mig stöd är de jag vänder mig till när det blir jobbigt, för det KOMMER bli jobbigt. Besviken är väl rätt ord som passar på vissa. Så, gnällstunden är över.

Haft en skön helg med sambon. Åt lösgodis igår för första gången på jag vet inte hur länge. Det var gott, men det är sjukt vad mitt sockersug och allt annat sug helt plötsligt är icke-existerande. Hoppas det håller i sig efter graviditeten oxå!
Dock har jag lite svårt att anpassa mig till att inte vilja äta allt jag ser. Det har verkligen aldrig hänt förut utan ansträngning. Mat har alltid varit ett problem även om jag kommit tillrätta med det på senare år. Det är faktiskt gott med lagom mycket, det blir inte godare ju mer jag äter.

Och te är gott igen! Har nästan under alla 27 veckor som gått inte varit sugen alls. Det har varit skumt, det är ju liksom jag att älska te. Men nu så. Kryddigt chai är bäst såhär på hösten :D

Humöret svänger. Under dagarna känns flytt till Blekinge helt rätt, det är en stor grej, och jag kommer alltid ångra mig om jag inte åtminstone ger det en chans. Längtar efter att flytta från denna lägenhet som känns som en grotta med människor precis överallt åt alla håll.

Nätterna. De är värre. Då kommer ångesten och osäkerheten. "Tänk om..." är en väldigt onödig början på många tankar. Försöker kontra sådana med det enkla att "So what? Då har jag ju provat iaf!" Funkar väl lite till och från :P

Mitt i allt detta som drar energi och kraft är graviditeten mer påtagande för var dag. Därför har jag verkligen inte mycket övers för annat som drar onödigt mycket energi. Försöker att lägga min tid på de som bryr sig och är nära, känns väldigt viktigt nu innan vi flyttar :)

Hur jag ska hinna allt detta på 5-6 veckor är en annan sak, samtidigt som allt ska rensas, packas och vissa saker skänkas bort.

För tillfället tänker jag ge mig hän åt känslan av spänning över att flytta närmare 70 mil, till ett nytt landskap och en ny stad. Det kan ju faktiskt bli hur bra som helst!