får visst inte veta helt säkert om flytt idag. det vi vet är att det är 4 före oss som tackat ja, men att det inte är säkert att de klarar kreditupplysningar. vi har fått 2 dagar till uppskov på uppsägning så håll tummarna för att vi vet innan onsdag!

vårat ja är ju fortfarande bindande, så det allra värsta som kan hända är ju två dubbla hyror, men isf får vi ta itu med det då. det är nog ett bättre alternativ än att säga upp för tidigt och sen stå där utan boende iaf.

har idag gjort något jag borde gjort för rätt länge sen men inte orkat. onödiga bilder från det ångestscenario jag skrev om igår i fotoalbum och dator är bortrensade. när/om jag nånsin får min klippbok gjord kan jag ju faktiskt välja att framhäva det som faktiskt betyder något från den tiden och det jag vill minnas. det är läskigt att en sån kort period i livet kan ge såna men, men jag kämpar på.

och vet ni! om 5 små dagar är det minsann 2års-jubileum för larv och hamster :) med tanke på att vi måste hålla i pengar och att vi båda har den synen på livet att bara för att det är ett speciellt datum måste inte den dagen vara värsta tjohejsan kommer vi nog inte superduperfira.

vi är nog mer så att de flesta dagar blir speciella, även om det är vissa man minns extra mycket och som extra fint. och att man kan göra något roligt på en helt "vanlig" dag lika gärna :) 

men såklart känns det jättebra ändå. att en liten kommentar om en bild på en katt kunde leda till att vi hittade varandra. kärlek är bäst! :D 

idag gäller det. idag kommer jag få veta var jag kommer bo om 3 månader. kommer vi stanna i vårt underbart fina radhus som råkar ligga på fel plats i sverige? eller kommer vi bo i en 3:a i vår nya stad?

vaknade med migrän typiskt nog. sambon hann smita åt mig en treo innan han skyndade till skolan. har aldrig haft treo hemma förr, men det kommer nog alltid att finnas nu! en timme efter jag druckit upp glaset med brus har jag bara en liten tryckande smärta över skallen. innan dess kunde jag kräkts av det onda. treo is the shit!

ska ringa samtalet när deras telefontid börjar på bostadsförmedlingen, och höra om någon annan än vi tackat ja till lägenheten, och om de ligger före eller efter oss i kölistan. det samtalet avgör om vi ska till sandvikenhus och skriva på uppsägning på radhuset. stay tuned!

i brist på saker att göra har jag stått och stekt pannkakor i min lilla stjärnstekpanna idag. gjorde för ont att stå upp medans så jag satte mig på en stol under tiden och reste mig vid varje vändning och ny läggning. efter ca 10 pannkakor fick sambon ta över, det räckte för att ge mig överdrivet ont.

det gör ont när jag står, sitter, ligger. jag är så otroligt begränsad och det gör mig sjukt frustrerad. "oj, jag tappade något på golvet. men aj, jag kan inte ta upp det själv. roooooobert!" typ så.

sambon har offrat ett par timmars pluggande idag för att lindra min smärta och ångest med lite gos och family guy.

nu har jag dock fått ett anfall av en särskild ångest. en av de värsta. över något jag inte egentligen bryr mig om längre. jag VET att det beror på min seperationsångest som ligger i min borderline. men jag blir lika arg varje gång.

jag kände honom bara i några månader. men sättet allt tog slut har gjort min ångest efter det förhållandet till ett helvete. slut genom telefon. totalt ignorerad utan förklaring till någonting. det allra värsta jag kunde föreställa mig, det allra värsta de flesta med borderline kan utsättas för. det triggar bara på att vilja ringa ringa ringa, allt för att få höra att allt är okej fast det klart som fan inte är det. 

jag vet också att det var han som var feg, inte kunde ta konflikter. ändå tar jag på mig all skuld och undrar vad jag gjorde fel. fast jag bryr mig ju inte nu. faktiskt. jag har världens underbaraste sambo och kunde inte varit mer kär än såhär. innan det ens hände hade jag samma slags ångest fast över andra saker som jag fastnade i.

och hur underbar är inte min hamster? som lyssnar och tröstar på mina tankar och vinklingar av allt, utan att känna sig hotad av att situationen var med en annan kille. som lägger armen om mig, stryker mig på kinden och säger att det är okej. 

egentligen är jag ju faktiskt jävligt lycklig!

äntligen hemma! har sedan i tisdags morse spenderat min tid på gävle sjukhus. titthålsoperationen för att ta bort gallblåsan var planerad och gjordes på tisdagens eftermiddag. den gick jättebra och så, men nervös var jag. precis när jag skulle sövas fick jag sån jävla lust att hoppa upp från kirurgbritsen och slita loss alla slangar och springa hem till min hamsterlarv.

allt stod dock inte till som de ville på uppvaket. min puls var dubbelt så hög som den borde och jag hade starka smärtor. efter några timmars observation fick jag röntgas där det visade sig att jag fått en inre blödning i magen.

det var bara att köra mot operationssalen för andra gången samma dygn. den gången var jag inte lika nervös, men det berodde nog mest på att jag var så nerdrogad.

har fortfarande sjukt jävla ont, och massa sår på magen. okej om det blivit antingen titthåll eller öppen operation, men båda på en gång? kom igen nu du där uppe i molnen!

är hursomhelst jätteskönt att vara hemma, även om det känns läskigt att inte ha sjukvårdspersonal till hands utifall det skulle bli något. kan inte göra så mycket heller, mest sitta eller ligga på rygg. vattna blommorna (som sambon lyckats glömma göra ^^) fick mig att flåsa och gny över magsmärta.

min fråga är: hur fasen kan folk frivilligt plastikoperera sig egentligen?!