Känslan igår efter ultraljudet var lite som när jag tagit första gravtestet. Vi hade en vän på besök som blev otroligt entusiastisk över att testet var positivt, medan jag och sambon satt vid köksbordet och stirrade med tomma blickar. Livsavgörande verkligen.

I bilen på väg från sjukhuset igår babblade larvmor på och var skitglad. Jag och R satt mest tysta och stirrade igen. Jag ÄR verkligen skitglad. Men jag har inte vågat tro på det eller kunnat ta in det. Det känns lite mer verkligt nu, men ändå. Det växer något levande inuti mig, det är en väldigt skum känsla. Särskilt som jag inte känt någon rörelse än. Men krypet sprattlade runt som en groda därinne, därav dålig bildkvalitét :P

Nog för att jag mått illa som en gris och fortfarande gör det mer än vad de flesta gör, men det har jag kommit på massa bra förklaringar till. Men nej. Det är på riktigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ny vecka, nya tag? Jag försöker. Men gravidbullen är i vägen vad jag än ska göra. Ta på sig strumpor till exempel. Det måste verkligen se lika jobbigt ut som det är för häromdagen frågade sambon om han skulle hjälpa mig. Men vad fan, lite värdighet...

Idag har varit en helt okej dag. Det går så otroligt upp och ner med måendet just nu så jag är glad för det lilla. Fick tid över på tvätttiden idag så vi har tvättat lite minityrkläder. Bakat kärleksmums tills en vän till sambon kom förbi, resten är ...

Känslan när hela ens inre skriker "Du har gjort ett misstag!". ...

Tuff dag. Allt känns bajs och blä. Ångest från varje por.

Flytten är över. Dock har jag varit megaförkyld ända sedan vi anlände. Frossa, värmevallningar, hosta tills kräkningar, snorig. Ja, ni fattar. Dessutom kan jag inte gå utanför dörren pga smärtor i nedre rygg. Ischias troligtvis. Ska träffa min nya ba...