känslokaos just nu. allt har börjat gå upp och ner snabbare än jag räknat med, räckte med att påbörja terapin igen.

är så sjukt trött hela tiden. när jag väl somnat är jag så gott som okontaktbar, toabesök görs i zombieform under natten. otroligt nog hör jag inte ens när väckarklockan ringer för att sambon ska stiga upp. det säger rätt mycket då vi numera har en klocka som man vrider upp och som gör att hela huset vibrerar när den ringer.

har en tid på hälsocentralen klockan 13. vet redan nu att det inte finns en suck att jag lyckas ta mig dit. ångesten kryper från alla håll, såpass att det känns som det är någon ond varelse med mig i rummet, som närsomhelst kan bestämma sig för att anfalla. försökte ringa och avboka, men enda sättet att få kontakt är att bli uppringd, och enligt deras kö just nu skulle jag inte bli uppringd förrän efter 13.

en sida av min hjärna säger att jag är en lat ko, att det bara är att sätta sig på bussen dit. den andra säger att jag faktiskt har tagit på mig för mycket på senaste tiden och inte låtit mig själv varva ner. jag vet inte vilken jag ska tro på. hjälp?