nu i morse när sambon och jag vaknade började det stå klart vad som hänt. vi har ett sånt där stort katträd som går upp till taket i sovrummet och där brukar det ligga 2,3,4 katter på mornarna. opus brukade nästan alltid ligga utsträckt och se ut att ha det jätteskönt på mellanhyllan. idag var det tomt.

han var en väldans snobbig katt som själv bestämde när det var dags för gos och då slängde han sig undantagslöst alltid precis utom räckhåll så man fick flytta sig till honom. mornarna var hans gosstund. pga hans trånga nosgångar hade han problem att kurra, men ibland fick han till det och då blev vi alltid så entusiastiska och var tvungna att springa till den andra om man inte var ensam hemma och visa "titta, han kurrar!".

livet är ofta orättvist. egentligen är det inte mig själv jag tänker på när jag är ledsen, utan honom som inte fick leva färdigt sitt liv. planen var att bygga en stor utegård åt katterna, mycket för opus skull, när vi flyttar till hus, om vi skulle göra det inom rimlig framtid. där skulle han kunna tralla runt och se svår ut och spana på fåglarna och ligga och dåsa i solen som var en favoritsyssla.

snart dags för mig att bege mig till anki. blir nog ett jobbigt samtal idag, svårt att tänka framåt mitt i tragedin. fast det ska jag väl kanske inte göra just nu heller. bättre att jobba på att stå ut och vara mindfull, här och nu.