det har varit en tung vecka. tyvärr får mina helger ännu mindre betydelse nu när jag inte har några aktiviteter (grupp, terapi och katthem) i veckorna. skulle bara vilja kunna känna den där "äntligen-är-det-fredag-känslan". får ta itu med tvätten ist ^^

bilen krånglar fortfarande, och att ta mig till katthemmet med bussbyte och sedan gå en bit verkar som en för stor utmaning just nu, när jag inte ens knappt klarar en enkel bussresa på egen hand. ska väl fortsätta hos min terapeut maria för "vanlig" terapi, sedan kan ju hon och jag lägga upp det med lite dbt-övningar, även om det inte är det bästa för mig så är det iaf nånting. 

jaja, allt kan inte gå framåt på en gång. har varit rätt effektiv ändå, fått samtal jag skjutit upp ringda och sådant. anmälde mig idag dessutom till komvux för att läsa matte b. introduktion nästa torsdag. självklart på samma tid som sjukgymnasten, men det har jag redan ringt och sagt till om så jag borde få en ny tid.

sambon och jag jobbar på en alternativ lösning för allting, men det tänker jag inte spåna på i bloggen än. det får vi se hur det löser sig. men man kan ju hoppas! :)

vaknade i morse strax före halv 8 av att rörmokaren ringde på dörren. jag som inte är van vid så tidiga morgonar var helt borta i skallen. han slet ut allting därinne, vi får ny duschvägg och ny tvättbänk. torkskåpet blir vi av med efter lite om och men. för nuvarande står det i hallen. husvärden skulle hämtat det på förmiddagen, men han är rätt seg av sig. hoppas han kommer imorgon iaf.

vardagsrummet är nu fullt med allt vi förvarat i tvättstugan. där rök min städning, haha. kommer antagligen få städa lika noga när de är klara men det kan det nog vara värt. 

på eftermiddagen hade jag en tid på hälsocentralen. när jag ringde och bokade tid sa jag att jag ville träffa en gynekolog, gärna en kvinnlig. det var dåligt om det, men jag fick en tid hos en manlig. trodde jag.

när jag blev uppropad i väntrummet och när jag satt mig ner i besöksrummet och pratat lite visade det ju sig att han var vanlig läkare. jaha, tänkte jag, då måste jag trott fel som trodde att jag behövde en gynekolog. 

hursomhelst. utan mer detaljer kan jag ju berätta att han inte visste nånting. sköterskan som var med var inte till någon hjälp heller. läkaren var så jävla oförsiktig att han seriöst slitit isär mig därnere. det gjorde ont när jag var där, men förstod inte hur illa det var förrän jag kom hem och märkte att jag blödde.

ringde hälsocentralen och berättade om det iaf, så hon jag pratade med skulle ta ett snack med chefen. sen vet jag inte vad som händer. jag har bara så jävla ont och hoppas på att detta självläker. i annat fall tänker jag fan inte betala för vård om jag behöver det. är dessutom asförbannad. vem som helst fattar väl att man är försiktig!

my bad luck is still on repeat. 

det är nu skinande rent i så gott som hela hemmet. jag har varit igång sedan halv 1, enda gången jag satt ner var för att dricka ett glas vatten och äta lite mellanmål. lite smågöra kvar (eller vardagsrumsmattan är grovgöra, den är svart och vi har en vit birma, yeay!) men det tar jag om senare. min kropp är inte van vid all denna rörelse så min rygg är halvdöd nu >.<

fick ett samtal angående tvättstugan tidigare. en rörmokare kommer imorgon och börjar förbereda för mattläggningen. liksom.. de kan ju inte direkt vara fullbokade, och varför har vi då inte fått detta gjort tidigare? eller så tog de mig kanske på allvar? that would be a first. hursomhelst, ska det bli skönt med nytt och fräscht! ska se om vi kan få ta bort torkskåpet med som bara står och tar plats. det verkar just nu som förråd, men det har rostat sönder och färgat golvet, kanske inte så kul om det blir så på nya golvmattan.

jag tror lite av min styrka idag kommer från världens bästa melissa. vi pratar alldeles för sällan nowdays, men när vi gör det känns allt precis som vanligt. hur skulle jag klara mig utan denna underbara varelses kloka ord?

tagit reda på var jag ska vända mig. patientnämnden gävleborg. tjänsteärende, återkommer klockan 17. varför säger de helt enkelt inte "återkommer imorgon"? jag har väldigt svårt att tro att jag kommer få tag på någon där så sent.

dagen blev helt knäpp nu, för jag hade riktigt laddat för att gå igenom situationen med någon. sambon föreslog att jag ska skriva ner allt. det är nog en bra idé. annars blir det nog lätt förvirrande när jag ska dra igenom historien.

ska försöka omvända energin på något annat, men det känns jävligt svårt, för det är ju allt skit med psyk som snurrar i skallen. har iaf lyckats boka tid med sjukgymnast till nästa vecka, pratat med receptionen på psyk angående mina patientjournaler jag ska ta ut (inför anmälan lär jag nog göra lite grovgöra och gå igenom massa stuff), sökt psykchefen och lämnat meddelande åt henne (att få tag på henne direkt är en absurd tanke), samt ringt firman som ska göra om vår tvättstuga. den skulle blivit omgjord för över ett år sedan, "men oj, vi missade visst det här på sandvikenhus". förvånade? har nu väntat sedan januari på att de ska komma, som jag blev lovad av den där jädra tapetansvarige på bajsvikenhus. sekreteraren på firman skulle iaf kolla upp det och sedan ringa tillbaka.

efter det ska jag försöka få tag på husvärden så han får laga vår ugnslampa.

men sen då? jag behöver göra något som tar mig framåt känns det som. dock kan inte allt hända på en gång, så jag får nog fint vänta tills imorgon och hoppas på att få tag på någon från patientnämnden.

jag har ätit riklig frukost, duschat och klätt mig. nu vill jag att det ska bli imorgon, för vad sjutton ska jag göra hela dagen?

får inte ens vila från mina tankar på nätterna. vaknade för någon halvtimme sedan, kallsvettig av en intensiv verklighetsdröm. grejen är bara att det inte hjälpte att vakna, för det är såhär det är nu.

jag försöker och ska försöka få ordning på alla tankar. ta tag i lösa trådar och försöka väva ihop något att tro på det kommande halvåret. vill inte sluta tro på att jag kan få det bättre, trots allt motstånd.

och med stöd från den bästa karln i världen borde det bli bra till slut.

notis: jag låter säkert mer positiv än vad jag egentligen känner mig. förnuftet skriver, men hjärtat känner. 

beskedet från psyk kom. jag blir utsparkad. fast de vill ju såklart "inte kalla det utsparkad". de tar in en ny person i behandlingen, men jag som gått där och redan fått sitta ett halvår innan jag finally kom igång skiter de i. "det kanske ordnar sig till hösten".

just nu känns det jävligt frestande att avlsuta allt. men jag nöjer mig med att ta gallstensmedicin med morfin i. ja, jag har lyckats bli beroende av den, trots att det ger ett knappt märkbart rus. tråkigt om jag får ont på riktigt, för då är den snart slut. hey, who cares?

har bara inte orkat uppdatera. gör inte det nu heller, men jag lever och andas. väntar på besked från psyk hur det blir med allt, och det är det enda som min skalle kan tänka på just nu. hänger hemma i mysbyxor och orkar knappt duscha. ofräsh larv just nu med andra ord.

veckan har hitills varit relativt lugn. moa är här på besök eftersom mamma jobbar massa nätter, så igår fick jag en trevlig kvällspromenad i kylan med svansviftande vovve. såna stunder känns livet jättenkelt och jag kan le så kinderna stramar.

tog mig faktiskt iväg till gruppterapin igår, dock gick jag efter halva för det blev för jobbigt. men lite cred ger jag mig själv att jag trots allt kom iväg.

just nu ser det mesta nattsvart ut. inte ens det faktum att jag tappat 8 kg sedan jag ändrade matvanorna i samband med att jag fick gallsten ger nånting. det enda jag kan tänka då är att det är så mycket mer som jag vill ha bort så det där räknas inte. jag vet ju att jag borde känna mig nöjd men det gör jag inte.

jaja. ska försöka slappna av med lite spelande nu, ikväll hade jag tänkt försöka få sambon att gosa med film och te och massa mys. blir nog inga problem :)