det är massa mycket just nu. kanske känns det mer för mig än det hade gjort för andra. det spelar visserligen ingen roll i detta fall eftersom det är mycket för mig. det är tankar åt olika håll med operation och flytt och massa mer. det är förberedelser för operationen, en hel del att dona med hemma, ärenden som gjorts och behöver göras fler och mer och mer och mer.

vi håller på att klurar ut hur vi ska göra med en lägenhetsvisning. om den personen som bor där ens har tid på den enda dagen vi har möjlighet att komma ner, hur vi ska ta oss ner överhuvudtaget, om vi hinner hem till sandviken och säga upp radhuset samma dag innan sandvikenhus stänger om vi faller för lägenheten, eftersom vi annars får 2 dubbla hyror. och isf, tänk om vi tackar ja, men någon annan som ligger före i kölistan vill ha den. då står vi där med uppsagt hem och inget nytt att flytta till. 

som sagt, det är mycket nu. operationen hade kunnat komma lite lägligare, men samtidigt blir den gjord så jag kan släppa det hela och gå vidare sen (får vi hoppas iaf, att det inte är något mer fel nånstans i magen ^^).

helgen har varit mysig iaf. igår grillade vi kyckling och majskolvar och hade jordgubbar till efterrätt. dyra som satan, men jag var bara tvungen! och det var värt det kan jag säga :) 

idag har jag tvättat en maskin akuttvätt (går i stort sett inte att få tvättid om man inte bokar hundra år i förväg) och just nu ligger en form med fullkornsbröd i ugnen. resten av eftermiddag/kvällen ska jag bara slöa så gott jag kan. sofflarv! 

jag och sambon var på stan idag. när vi var på väg till bussen hem passerade vi en mamma och hennes dotter som gick lite på efterkälken. hon släpade fötterna efter sig och ropade:

"mamma mamma vänta!"

och fick till svar:

"shattap chicken, påsken är över."

liksom.. va?! har aldrig hört något prata med sitt barn på liknande sätt. jag har hört folk skälla och vara arga, men inte tilltala med sån uppkäftighet. det lät dock rätt kul, vilket mamman där antagligen visste (hon hade två vänner med sig så försökte nog verka rolig). stackars barn.

i brevlådan väntade ett tjockt kuvert på mig. min läkare sa när vi pratade att min gallstensoperation kommer äga rum om 4-6 veckor. najs, tänkte jag, då hinner jag iaf vänja mig vid tanken eftersom jag är så rädd.

nehej då. på tisdag, den 28 april ska den göras! det är liksom inte ens EN vecka dit. på måndag ska jag dit för att kolla narkos och lite så, skulle vara där en stor del av dagen. på tisdag (morgon antagligen) läggs jag in och får troligen spendera natten efter operationen där.

måste alltså imorgon ringa och avboka 2 träningar, vattengympan, terapi inför nästa vecka. hade lite tankar på att hälsa på mälissamys nästa helg med, iofs har vi inte bestämt något eller så, men det verkar ju inte jättetroligt att jag kommer orka nu. jag har ingen aning om hur pass ont man får, och det beror nog på vilket slags ingrepp det blir.

eftersom jag väger som jag gör kan det bli svårt med en titthålsoperation och då är de tvungna att göra ett större ingrepp. det märker de dock inte förrän de börjat så jag kommer inte veta innan jag sövs vilka sår jag kommer vakna med.

jag blev så paff av informationen i brevet att jag bara la mig ner och däckade på sängen. inte mycket piggare nu, men ska göra en fruktbricka med ananas, kiwi och drakfrukt till middag. ingen av oss är särskilt hungriga, så det blir lagom. jag tycker ananas är en uppiggande frukt :)

jag tar alla hållna tummar och tår jag kan inför operationen, känns som mitt psyke behöver det!

dåliga tankar försöker ta över mig idag. försöker fokusera på det som är positivt och inte jämföra mig med andra och utgå från mig själv. det är svårt!

ska till sjukgymnastiken om ett par timmar, det känns helt sjukt obegripligt att jag ska lyckas ta mig dit. men jag ska och jag vill. vet att jag kommer må mycket bättre.

nästa vecka ska jag dessutom få börja på vattengympan de har där. ska försöka hitta några hyffsade badkläder att köpa och tänka bort min kropp när jag är där. de andra som kommer vara där är ju också där av en anledning, inte för att kritisera mig och min kropp.

jaja. ska försöka laga lunch i förebyggande syfte för att inte bli yr på träningen sen. vore ganska typiskt om det blev så för att jag varit för lat för att äta ^^ 

igår väcktes jag av ett samtal från läkaren i gävle som sa att nu tycker han att vi tar bort gallblåsan. (hur länge har jag inte tjatat om att få göra det?!). fick lätt panik efter samtalet för att jag kom på att dom ska faktiskt skära i mig, och då pillade jag i mig två smärtstillande som ångestdämpande. inte sådär jättesmart gjort, men den där läkaren lyssnar aldrig på vad jag säger. jag vill ha ett möte och gå igenom operationen med förberedda frågor och prata om riskerna. det fick jag inte utan han sa att jag kunde fråga nu när han ändå ringde, men hallå! han väckte mig, hur klar är man i huvudet då på en skala? en vacka innan jag opereras får jag komma dit och kolla så allt är okej.

jag är så otroligt trött på dessa biverkningar av morfinet. hela min eftermiddag blev pajjad (jag vet att jag tog dom i onödan, men försök se det lite från mitt håll. plix? ^^). efter 5 min på motionscykeln när jag var på sjukgymnastiken blev jag svimfärdig och fick lägga mig på en bår för att inte kräkas. efter en kvart i liggande ställning ringde jag sambon som kom och mötte mig halvvägs från sjukhuset och så gick vi hem. jag däckade i flera timmar av psykisk och biverkningarnas utmattning.

ibland får jag sådana anfall trots att jag inte behövt ta smärtstillande på ett par dagar med. ändå är jag skiträdd för operation. tänk om jag överdriver mina gallstensmärtor? vilket iofs var det jag trodde när jag fick dem första gången och en timme senare halvsatt i mammas framsäte i ilfart till sjukhuset och skrek att jag höll på att dö (vilket det seriöst kändes som).

kom inte iväg på terpin i morse. har hitills idag spelat lite wow och gått en promenad med moa.

jag är rädd. för att vara beroende av någon. det är jag av min sambo. han säger att han är det av mig också, kanske på lite andra sätt. och jag vet att jag måste släppa på mig själv, annars kan inte ett förhållande fungera heller, med murar i vägen. han är inte som de som behandlat mig illa, ändå har han fått ta mina tvivel så många gånger. jag vet att han älskar mig. jag har bara svårt att se varför och att det inte kommer komma en punkt när det blir för mycket.

jag tycker dock själv att jag lärt mig att inte söka bekräftelse hela tiden. blir jag nojjig över något frågar jag och får samma svar som alla andra gånger. jag har nojjat över att jag behöver fråga, men har fått svaret att det är okej. jag har tur att ha robert, att han kan förstå mig. även om han inte förstå, försöker han, och försöker se varför jag tänker och gör vissa saker.

det känns fortfarande ovant efter snart 2 år att ha någon att vända mig till på det här sättet. vad skulle jag ta mig till om det försvann liksom? skulle jag ens överleva?

idag har det varit fira-sambon-dag. från min släkt då, hans egen bor lite långt bort :P vi har grillat massa god kyckling (utan glas! haha!), ätit min hemmagjorda potatissallad och därefter fikat tårta och kanelbullar (hembakat såklart ^^).

jag fick godis och en blomma i efterskott sedan jag fyllde också så det blev nästan lite dubbelfirande :) 

min släkt är verkligen den bästa man kan ha. vi är så knäppa och härliga tillsammans! 

hela min dag har bara varit jättebra! hade liiite småiga problem att ta mig upp i morse (efter att iofs ha varit upp för frukost med sambo innan han drog till skolan), men när jag väl kom upp kändes det bra.

vågade mig på att testa ett par byxor jag inte kunnat ha på väldigt länge. lite tajta i midjan, men i övrigt satt de perfekt. bara det gav mig en extra energikick! sedan att det varit underbart väder hela dagen gör ju sitt till :)

att få remiss verkade inte vara några problem alls. viktigast är att vi flyttar och får en fast adress i nya staden, så psyk där verkligen förstår att vi inte bara tänker på att flytta utan verkligen ska göra det. ett problem mindre, nu ska vi bara hitta vår nya lägenhet! och allt däromkring såklart ^^

efter mötet promenixade jag och robert ner på stan för lunch. fortfarande ingen snabbmat för min del, dock är ju pizzeriors sallader inte det nyttigaste med flottig dressing det heller. dock har det gått bra de få gånger jag provat hitills.

därefter lite ärenden på stan, buss till ica och sedan en promenad hem. lite god mat idag med fläskfilé och klyftpotatis, ett par braiga filmer och dagen fick sitt sista utropstecken.

nu, dags för soooova :)

är snart påväg till möte med min läkare på psyk för att prata om remiss till det vi snart kommer kalla vår hemstad. håll tummarna för att han är lika positivt inställd som vi!

grattis hamster 25 år! <3