är det inte sjukt att massa år av kärlek och liv tillsammans bara kan försvinna så fort? det jag syftar på just nu är min ena moster och hennes ex, som jag fortfarande ser som min morbror, även om ingen annan i släkten gör det. det är väl en tre år sen de skildes. kanske mer. det gör fortfarande ont.

de var orsaken till att jag trodde på kärlek när jag var yngre, även om jag aldrig upplevde den själv.

det som är extra jobbigt är att de "vuxna" i släkten inte tycker så bra om honom längre. de andra mostrarna, mamma osv. de har såklart rätt till att tycka vad de vill. det som är jobbigt är att som nu på lördag när jag fyller år, ska jag ha fika här hemma. jag kan inte bjuda honom för att jag är rädd för vilken stämning det skulle bli.

sen har vi ju iofs inte träffats på hur länge som helst, säkert ett år minst, men iaf. jag har ju svårt att planera saker, och jag antar att han kanske inte riktigt vet vad jag tycker längre. jag hoppas på något sånt iaf, eftersom han inte hör av sig heller. dock har han 3 barn och jobb vilket troligtvis tar mycket tid.

när vi träffar på varandra vid enstaka tillfällen verkar han glad, han hälsar genom kusinerna och så. mina julkort når också fram :) robert och jag ska bjuda in honom och barnen på middag någon kväll så snart vi har tid. jag tror han kommer bli väldigt glad att jag hör av mig.

jag vill inte veta varför de andra ogillar honom nuförtiden. jag vet att det inte är något så allvarligt som misshandel, för det var min första fråga. det verkar mest handla om skitsnack eller så, och hur ofta stämmer sådant prat? även om det skulle stämma, vet jag inte och vill inte veta som sagt. han är min morbror fortfarande, precis som han varit sen jag var typ 3.

det har tagit sin tid för mig att acceptera min mosters nya karl. visst kan det verka barnsligt, men så är det. han är inte min morbror, kommer aldrig kunna bli det. han är min mosters kille, inget mer. jag tycker bra om honom nu, han är jättetrevlig. jag var tvungen att inse att han platsade med oss dyrebrantare när vi hade släktmiddag på en restaurang för ett par år sedan och han sköt tandpetare med näsan. så typiskt oss i vår släkt.

jag tror jag är rädd själv för att hamna i den situationen. den verkar inte rolig. folk man firat jul och födelsedagar med i närmare 20 år, är inte längre dina släktingar. du blir exet, den barnen är med varannan vecka.

jag vill aldrig hamna där.

 

Bimbo Boy

13 mars 2008 20:23

Welcome back!!! :D

http://www.bimboboy.com/blogg

 

vampireslave

14 mars 2008 09:28

jag tror han kommer bli jätteglad över en middag! =) och julkorten värmer nog oxå.

http://vampireslave.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ny vecka, nya tag? Jag försöker. Men gravidbullen är i vägen vad jag än ska göra. Ta på sig strumpor till exempel. Det måste verkligen se lika jobbigt ut som det är för häromdagen frågade sambon om han skulle hjälpa mig. Men vad fan, lite värdighet...

Idag har varit en helt okej dag. Det går så otroligt upp och ner med måendet just nu så jag är glad för det lilla. Fick tid över på tvätttiden idag så vi har tvättat lite minityrkläder. Bakat kärleksmums tills en vän till sambon kom förbi, resten är ...

Känslan när hela ens inre skriker "Du har gjort ett misstag!". ...

Tuff dag. Allt känns bajs och blä. Ångest från varje por.

Flytten är över. Dock har jag varit megaförkyld ända sedan vi anlände. Frossa, värmevallningar, hosta tills kräkningar, snorig. Ja, ni fattar. Dessutom kan jag inte gå utanför dörren pga smärtor i nedre rygg. Ischias troligtvis. Ska träffa min nya ba...